Translate

Gadgeten innehöll ett fel

måndag 30 december 2013

Den kostsamma övervikten och hur man kan bekämpa den

@PBR_81

Den kostsamma övervikten och hur man kan bekämpa den

Nästan halva Sveriges befolkning är överviktig, denna övervikt kostar samhället lågt räknat över 25 miljarder per år. Det blir bland annat ökande kostnader för vården och psykiatrin. Man måste verkligen förändra den siffran markant, för kostnaden bara ökar och då är det naturligtvis inte bara i kronor utan också i människoliv. Varje människa har ett eget ansvar att hålla både kroppen och knoppen i trim, men samhället i stort måste också ta sitt ansvar och förändras så att folket verkligen har möjlighet att ta det ansvaret. De styrande har ett ansvar som de ännu inte har tagit. Övervikt och fetma ses inte som en sjukdom endast som ett ökat risktillstånd.

Jag har själv varit överviktig, vägt över 20 kilo mer än jag borde. Det var en depression som gjorde att jag gick upp i vikt under några år. Men jag vände det, helt på egen hand, utan stöd eller hjälp från någon annan, det var bara jag själv och min tjurskalliga envishet som gjorde det. Jag promenerade en mil i sträck, sex dagar i veckan i princip helt utan undantag. Jag slutade med skräpmat över en natt, slängde alla chips, kakor, godis, läsk och annat som fanns kvar i lägenheten. Så jag gick bokstavligt talat ner 30 kilo på ett halvår.

Jag vet att inte alla klarar det jag gjorde, det finns en massa faktorer som kan försvåra ett sådant projekt. Jag hade inga vänner eller familj som jag behövde ta hänsyn till, var också arbetslös under perioden, så jag behövde inte ta mig tiden, för tid var det enda jag hade i livet. Men att ha en stöttande familj, en förstående partner, påhejande vänner och jobb i en sådan situation borde ju egentligen vara en fördel. Om nu jag som inte hade någon annan än mig själv, klarade en ganska stor viktminskning helt på egen hand, utan något gymkort eller något medlemskap i någon viktminskningsorganisation, så borde människor med mycket mindre järnvilja än mig klara det på åtminstone den dubbla tiden med något slags stöd. Därför har jag svårt att imponeras eller motiveras av kändisar som fått hjälp av en personlig tränare och tappat 20 kilo på ett år. Man behöver inte satsa tusentals kronor på olika preparat, bantningskurer eller gymkort, jag vet att det faktiskt räcker med att gå. Sen är det inte fel att träna på gym, tvärtom men det är inte alltid man har råd med det. Men att gå klara de flesta av oss.

Forskning brukar visa att övervikt och fetma är en klassfråga och det stämmer nog i viss mån. Med högre utbildningsnivå kommer förståelsen för träning och kostlära. Men det är ju också ett välfärdsproblem. Det finns många fattiga länder i Afrika och Asien med mycket lägre generell utbildningsnivå än i västvärlden som ändå har en mycket lägre andel överviktiga. I något rikare länder har dessa länders fattiga, råd att köpa mat och när då skräpmaten är billigast så har de inte någon direkt möjlighet att köpa något annat än den onyttiga maten. Men att träna är också en motivationsfråga, det behöver inte kosta så mycket. Ta på ett par skor och gå ut och promenera, man behöver som sagt inte ha ett dyrt gymkort eller gå med i någon viktminskningsorganisation. Om man verkligen vill gå ner i vikt så kan man klara det helt på egen hand, jag vet, jag har gjort det själv. Det kan alla göra oavsett om man har ett fett bankkonto eller är arbetslös och tvingas gå till socialen. Men samhället måste vidta åtgärder som kan höja individernas personliga motivation, för det är samhällets skyldighet att hjälpa dem som inte klarar det lika lätt på egen hand.

Vad kan man då göra och hur? Det måste naturligtvis till en långsiktig satsning men på sikt går det att spara miljarder. Ett större hälsotänk måste ut i samhället, riktlinjerna måste komma från staten och vara lagar istället för riktlinjer. Vi måste göra skräpmat dyrare och nyttig mat billigare, slopa moms på frukt och grönt är en bra början. Kanske också en sockerskatt som vissa länder redan har infört? Men det måste nog till en rejäl höjning närmare en femtioprocentig för att den ska ha någon verkan, då tror jag i alla fall att man kan skapa en förebyggande effekt.
Man gör ett medvetet val, man måste inte köpa godis och skräpmat, det är skadligt för både individen och samhället. Ett abnormt sötsug är sjukligt och de som har ett sådant borde få vård, behandlingshem där man i första hand genom träning, terapi och dietisthjälp får hjälp att bli fri från sin sjukdom, mediciner och operationer ska endast användas i nödfall.  
De som producerar och tillverkar onyttig skräpmat, godis och liknande produkter ska också skattas hårt, naturligtvis hårdare än de som köper varorna. Dessa företag är ju de största bovarna, så om de överhuvudtaget ska bedriva fortsatt tillverkning och försäljning av sådana varor får de betala för de ständigt ökade kostnader som dessa skapar, en slags straffskatt som på något sätt måste baseras på deras försäljning av de varorna.

Man måste lägga om vården fullständigt, skapa ett helhetstänkande där psykologer samarbetar nära med personliga tränare och dietister och mera tar avstånd från quickfixs som medicinering och KBT. Jag menar inte att all medicin ska försvinna, för i vissa fall kan det faktiskt hjälpa, men att man i övervägande grad skriver ut träning som medicin när det handlar om exempelvis depressioner istället för piller. Varför jag just nämner depression i ett inlägg om övervikt är för att en depression ofta kan leda till övervikt och tvärt om. Jag vet att träningsmetoden iallafall fungerade för mig. Under en period i livet tog jag fyra, fem olika mediciner mot depression och vissa bara för att dämpa de negativa bieffekterna av andra mediciner. Jag tog även reumatiska mediciner för att dämpa min reumatiska värk. Men jag märkte att om jag tränade regelbundet på gym några gånger i veckan blev jag helt fri från alla mina mediciner. Det gäller naturligtvis inte för alla och inte alla sorters mediciner, men jag tror att man om det fanns ett fungerande samarbete mellan vården och olika träningsorganisationer så skulle man kunna minska medicinutskrifter med över 50 % åtminstone inom det antidepressiva planet. Jag tror att träning i nära samarbete med psykoterapi och dietister skapar friskare människor både fysiskt och psykiskt.

Som en förebyggande åtgärd kan man också ge alla medborgare tillgång till ett slags statligt eller kommunalt finansierat (med statligt stöd) gym, där man får träna utan att betala någon månadsavgift. En modell som många gymkedjor har idag är billigare expressgym, som den största delen av sin öppna tid är helt obemannat, man kommer och går genom att dra sitt medlemskort. En liknande variant skulle kunna finnas i statlig regi.
En annan sak man kan göra är att bygga flera utegym, varför inte göra det i anslutning till lekplatser för barn, så att barnen kan leka och föräldrar träna tillsammans. Sen kan man också ha fler motionsspår med träningsstationer en slags hinderbanor, en trend som bara ökar, där man springer någon kilometer och sen tar sig igenom en slags station och sen kan man springa vidare. Det är något som varje kommun borde ha. På skolor borde det också finnas utegym där eleverna som känner sig för stora för lekplatser med gungor och rutschkanor, varför inte ha möjlighet till armgång och boxningssäckar?

En annan morot för ökad träning skulle vara en slags extrapeng för dem som håller sig i form. Mer om det i inlägget om medborgarlön, klicka på de understrukna orden för att komma till det inlägget.


Lite idéer från mig, kommentera gärna och dela era egna idéer.


#övervikt #fetma #medborgarlön #extrapeng #utegym #statligagym #gym #förebyggandeåtgärd #förebyggande #psykoterapi #KBT #mediciner #träning #träningsommedicin #depression #långsiktligsatsning #långsiktigt  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar