Den kostsamma övervikten och hur man kan bekämpa den

@PBR_81

Den kostsamma övervikten och hur man kan bekämpa den

Nästan halva Sveriges befolkning är överviktig, denna övervikt kostar samhället lågt räknat över 25 miljarder per år. Det blir bland annat ökande kostnader för vården och psykiatrin. Man måste verkligen förändra den siffran markant, för kostnaden bara ökar och då är det naturligtvis inte bara i kronor utan också i människoliv. Varje människa har ett eget ansvar att hålla både kroppen och knoppen i trim, men samhället i stort måste också ta sitt ansvar och förändras så att folket verkligen har möjlighet att ta det ansvaret. De styrande har ett ansvar som de ännu inte har tagit. Övervikt och fetma ses inte som en sjukdom endast som ett ökat risktillstånd.

Jag har själv varit överviktig, vägt över 20 kilo mer än jag borde. Det var en depression som gjorde att jag gick upp i vikt under några år. Men jag vände det, helt på egen hand, utan stöd eller hjälp från någon annan, det var bara jag själv och min tjurskalliga envishet som gjorde det. Jag promenerade en mil i sträck, sex dagar i veckan i princip helt utan undantag. Jag slutade med skräpmat över en natt, slängde alla chips, kakor, godis, läsk och annat som fanns kvar i lägenheten. Så jag gick bokstavligt talat ner 30 kilo på ett halvår.

Jag vet att inte alla klarar det jag gjorde, det finns en massa faktorer som kan försvåra ett sådant projekt. Jag hade inga vänner eller familj som jag behövde ta hänsyn till, var också arbetslös under perioden, så jag behövde inte ta mig tiden, för tid var det enda jag hade i livet. Men att ha en stöttande familj, en förstående partner, påhejande vänner och jobb i en sådan situation borde ju egentligen vara en fördel. Om nu jag som inte hade någon annan än mig själv, klarade en ganska stor viktminskning helt på egen hand, utan något gymkort eller något medlemskap i någon viktminskningsorganisation, så borde människor med mycket mindre järnvilja än mig klara det på åtminstone den dubbla tiden med något slags stöd. Därför har jag svårt att imponeras eller motiveras av kändisar som fått hjälp av en personlig tränare och tappat 20 kilo på ett år. Man behöver inte satsa tusentals kronor på olika preparat, bantningskurer eller gymkort, jag vet att det faktiskt räcker med att gå. Sen är det inte fel att träna på gym, tvärtom men det är inte alltid man har råd med det. Men att gå klara de flesta av oss.

Forskning brukar visa att övervikt och fetma är en klassfråga och det stämmer nog i viss mån. Med högre utbildningsnivå kommer förståelsen för träning och kostlära. Men det är ju också ett välfärdsproblem. Det finns många fattiga länder i Afrika och Asien med mycket lägre generell utbildningsnivå än i västvärlden som ändå har en mycket lägre andel överviktiga. I något rikare länder har dessa länders fattiga, råd att köpa mat och när då skräpmaten är billigast så har de inte någon direkt möjlighet att köpa något annat än den onyttiga maten. Men att träna är också en motivationsfråga, det behöver inte kosta så mycket. Ta på ett par skor och gå ut och promenera, man behöver som sagt inte ha ett dyrt gymkort eller gå med i någon viktminskningsorganisation. Om man verkligen vill gå ner i vikt så kan man klara det helt på egen hand, jag vet, jag har gjort det själv. Det kan alla göra oavsett om man har ett fett bankkonto eller är arbetslös och tvingas gå till socialen. Men samhället måste vidta åtgärder som kan höja individernas personliga motivation, för det är samhällets skyldighet att hjälpa dem som inte klarar det lika lätt på egen hand.

Vad kan man då göra och hur? Det måste naturligtvis till en långsiktig satsning men på sikt går det att spara miljarder. Ett större hälsotänk måste ut i samhället, riktlinjerna måste komma från staten och vara lagar istället för riktlinjer. Vi måste göra skräpmat dyrare och nyttig mat billigare, slopa moms på frukt och grönt är en bra början. Kanske också en sockerskatt som vissa länder redan har infört? Men det måste nog till en rejäl höjning närmare en femtioprocentig för att den ska ha någon verkan, då tror jag i alla fall att man kan skapa en förebyggande effekt.

Man gör ett medvetet val, man måste inte köpa godis och skräpmat, det är skadligt för både individen och samhället. Ett abnormt sötsug är sjukligt och de som har ett sådant borde få vård, behandlingshem där man i första hand genom träning, terapi och dietisthjälp får hjälp att bli fri från sin sjukdom, mediciner och operationer ska endast användas i nödfall.  

De som producerar och tillverkar onyttig skräpmat, godis och liknande produkter ska också skattas hårt, naturligtvis hårdare än de som köper varorna. Dessa företag är ju de största bovarna, så om de överhuvudtaget ska bedriva fortsatt tillverkning och försäljning av sådana varor får de betala för de ständigt ökade kostnader som dessa skapar, en slags straffskatt som på något sätt måste baseras på deras försäljning av de varorna.

Man måste lägga om vården fullständigt, skapa ett helhetstänkande där psykologer samarbetar nära med personliga tränare och dietister och mera tar avstånd från quickfixs som medicinering och KBT. Jag menar inte att all medicin ska försvinna, för i vissa fall kan det faktiskt hjälpa, men att man i övervägande grad skriver ut träning som medicin när det handlar om exempelvis depressioner istället för piller. Varför jag just nämner depression i ett inlägg om övervikt är för att en depression ofta kan leda till övervikt och tvärt om. Jag vet att träningsmetoden iallafall fungerade för mig. Under en period i livet tog jag fyra, fem olika mediciner mot depression och vissa bara för att dämpa de negativa bieffekterna av andra mediciner. Jag tog även reumatiska mediciner för att dämpa min reumatiska värk. Men jag märkte att om jag tränade regelbundet på gym några gånger i veckan blev jag helt fri från alla mina mediciner. Det gäller naturligtvis inte för alla och inte alla sorters mediciner, men jag tror att man om det fanns ett fungerande samarbete mellan vården och olika träningsorganisationer så skulle man kunna minska medicinutskrifter med över 50 % åtminstone inom det antidepressiva planet. Jag tror att träning i nära samarbete med psykoterapi och dietister skapar friskare människor både fysiskt och psykiskt.

Som en förebyggande åtgärd kan man också ge alla medborgare tillgång till ett slags statligt eller kommunalt finansierat (med statligt stöd) gym, där man får träna utan att betala någon månadsavgift. En modell som många gymkedjor har idag är billigare expressgym, som den största delen av sin öppna tid är helt obemannat, man kommer och går genom att dra sitt medlemskort. En liknande variant skulle kunna finnas i statlig regi.

En annan sak man kan göra är att bygga flera utegym, varför inte göra det i anslutning till lekplatser för barn, så att barnen kan leka och föräldrar träna tillsammans. Sen kan man också ha fler motionsspår med träningsstationer en slags hinderbanor, en trend som bara ökar, där man springer någon kilometer och sen tar sig igenom en slags station och sen kan man springa vidare. Det är något som varje kommun borde ha. På skolor borde det också finnas utegym där eleverna som känner sig för stora för lekplatser med gungor och rutschkanor, varför inte ha möjlighet till armgång och boxningssäckar?

En annan morot för ökad träning skulle vara en slags extrapeng för dem som håller sig i form. Mer om det i inlägget om medborgarlön, klicka på de understrukna orden för att komma till det inlägget.

Lite idéer från mig, kommentera gärna och dela era egna idéer.


#övervikt #fetma #medborgarlön #extrapeng #utegym #statligagym #gym #förebyggandeåtgärd #förebyggande #psykoterapi #KBT #mediciner #träning #träningsommedicin #depression #långsiktligsatsning #långsiktigt  

Reflektion av det framtida förflutna

@PBR_81

Ord, jag har brist på ord. Jag vet inte om det är björkträdens rasslande lövverk. Vågornas lekfulla kluckanden mot båtarnas skrovliga kölar. Vindens svalkande mjukhet, eller solens lätta smekning mot mina sinnen som gör det. Men något försöker förpassa ner mig i en litterär stumhet.

Men okej, för en liten stund ska jag försöka förtrycka min ordlöshet i   denna skriftliga inre monolog. Det känns som om jag har böjt och vridit den räta linjen så många gånger att den har blivit rak igen. Att jag har vandrat tusentals mil och uttröttad upptäckt att jag än en gång befinner mig på mitt utgångsläge. Eller har jag verkligen gått? Har jag inte bara stått här och trampat på samma ställe? Varit alldeles för koncentrerad på att lyfta fötterna högre och högre? Utan att märka att marken under dem alltid varit densamma? Sitter jag fortfarande under samma gamla fällda barndomsträd och drömmer mig bort? Upptäcker jag ständigt den oskrivna berättelsen på det tomma pappersarket? Ligger jag fortfarande nerkurad i sängen, och lyssnar andäktigt på böckerna min döda far läser högt ur? Hör jag den fortfarande, rösten som kallade mig till, den nu skuggiga och lätt kyliga, platsen under trädet? Sitter jag fortfarande mellan två stearinljus, i en spartanskt inredd lägenhet, med ett tjockt mörker omkring mig, och skriver filmmanuset som var tårarna jag aldrig fällde på min fars begravning. Ja, om ord är tanke, och i den skrivande och läsande stunden är den det för mig. Förhoppningsvis också för andra, för om jag anstränger mig kan jag dra dem med in i min egen tankevärld och med till mitt eget förflutna. Är det därför jag gör det här? Är det därför envisas med att befläcka rena pappersark med, enskilt meningslösa, bokstäver? För att få uppmärksamhet, beröm och accepterande? Ja fast nej, om jag verkligen ville ha uppmärksamhet hade jag skrivit något mer vågat. Något som skakar folk in i benmärgen, tvingar fram tårar i strida strömmar eller får dem att avlida av våldsamma skrattsalvor. Jag vill inte söka effekterna för effekternas skull. Finns dem där vill jag kunna motivera dem tiofallt av berättelsens inbyggda väsen. Jag vill inte att mina berättelser ska bygga på häftiga explosioner och klibbig dialogdeg. Utan mer ett mjukt visuellt berättande som skapar bilder som med sitt lätt dimmigt surrealistiskt mytiska mörker, lägger sig på näthinnan som en akvarell av tjusande dödsträngtan. Mjukt mörker handlar det om, som omsluter ett hjärta och kramar det lätt så att man känner den en kort stund men inte blir övermätt. En smärta som gör livet värt att leva. Men kan man lida fram ett lidande som alla ser som lidande? Kan man överskrida köns/klass och rasgränser och skapa en berättelse som riktar sig till den empatiska förmågan inom alla människor? Jag tror det. Att man med ord kan skapa berättelser med känsla som i sitt tillsynes ologiska handlingsförlopp är mer logiskt än möjligt.

Jag måste hitta tillbaka till det grundläggande, till känslan av lätthet i skrivandets ädla konst. Men kanske först och främst hitta tillbaks till mig själv. Samla ihop mina splittrade tankar och bestämma mig för vad jag ska göra av mitt liv. Vad jag lärt mig på senaste tiden? Att svart inte är en färg och vitt är alla färger. Bestyrkt att ondska är en vilt skällande hund, med fradgande mun stående på bakbenen, vansinnigt klösande med sina tassars vassa utspärrade klor genom den vinande luften en hårsmån från sitt byte, osäkert bunden vid ett rep på sin yttersta bristningsgräns. Att man kan bli lycklig på en annans krossade dröm. För every new beginning, comes from a old beginnings end...


#skrivande #känslan #grundläggande #skällandehund #ord #littärärt #monolog

Biking for life

@PBR_81

I don't remember when I learned to ride a bike but I remember how. My father ran behind me on the lawn holding the carrier on a red bike that once belonged to my older sister. Suddenly, I heard his voice far away and looked behind me. He was no longer holding the carrier, he was far behind. I got angry at him for letting go and screamed; "Why aren´t you holding the bike?!" The next moment I was overjoyed and realized why and continued; “I´m riding a bike!” and I have done so even since. I think that most people have had similar experiences. We feel that learning how to bike is a given thing. But a while ago I read about a housing estate in the UK where a three-year old girl was told by the police that it was forbidden to ride bicycles in the area, that had a “no bikes no ball games policy" because they were afraid that real estates and cars can be damaged. I think it sad with such a development when things should go the other way. Sad when people believe that a little girl on a bicycle really can cause potentially greater damage than a big truck or car. Here is the full story about the residential area if you want to read more about it; goo.gl/27MOTM 

I have biked over 3000 miles this year and you feel really vulnerable. I'm probably not alone in having been passed by large trucks on small roads, they don´t only drive at high speed pass you, they are honking at the same time. You start to wobble and you come closer to an accident than you should, had they only slowed down and ignored the signal horn. Most bike paths are quite narrow and often shared with pedestrians, and some roads that are labeled bicycle paths, are actually smaller trafficked roads.

It feels wrong because even if a cyclist is a kind of vehicle, it is very vulnerable to collisions with motor vehicles, especially if they are passing by with a speed faster than 18 mph. Safety on cycle paths feels like a constant concern. It is said that Denmark and the Netherlands are well ahead of many other countries in terms of urban planning, based on cyclists and pedestrian’s perspective. City planners often talk about having "a living Centre" with thriving shops in the city center. But why not do both?

Some cities are doing it already; they build their biggest shopping malls outside the city centers. A must, however is good cycling routes, dense and cheap public transportation to the shopping malls, so they are an alternative to taking the car. I hope the next step is to make town centers free of motor vehicles, with the exception of emergency vehicles and in some limited time a day transports vehicles. More green areas in the city centers, parks and why not embrace a Chinese concept with ping-pong, chess tables and other physical and mental activities.

Outdoor gyms should be standard in parks and Green City Centers. At the outdoor gyms you can go to different stations and use your body weight in the workout. Gentle exercise for children and the elderly and of course everyone in between. Bike paths allow people to take the easy and smooth path in and through the Center. The café and restaurant sector would increase when as city centers becomes green oases with cleaner air and slower pace where people come to eat, socialize and train as well as to shop. I don't think the commerce would suffer, but we need to develop and update the trade into the twenty-first century. There is nothing to prevent, stores like electronics in the center that does not stock products but only holds the display copy where they can demonstrate how products work. The products can be ordered and then collected from the warehouse in the city's outskirts or better still be transported home to the customers. We should in much lesser extent run cars to the market and physically carry heavy goods.

Imagine a car park that can accommodate 1000 cars. Think about how much asphalt it requires, it´s cracking up of all heavy vehicles and needs repair time after time, the parking lot surface is covering up such a large area, with no place for anything else. There is not a tree as far as the eye can reach. How does it feel to inhale the stinking sulfur pollutant air?

Now imagine a bike parking with the capacity of 1000 cycles. Do you think this parking even take half the space as the car park? Let´s fit in a few boule courts, some chess tables and ping pong tables. A park with trees and benches where people can sit and read and chat, and maybe a small pond with ducks too. Which would you prefer?
From an environmental aspect I don´t think that we should continue to produce cars that run on gasoline or diesel. Fossil fuels will run out and by walking around in polluted cities our health and nature will deteriorate. I don´t believe it´s wrong with congestion charges but then it should be done while a big expansion and nationalization of transport. When the public transport is well developed and the cost to travel that way is dropped really low then the congestion charges should be so high that people are choosing to travel collectively because it is significantly cheaper. If we manufacture motor vehicles they must be operate in a manner that does not contaminate the environment like electric, ethanol or biofuel in sunnier countries even solar energy.
Smaller countries should and I believe that they easily could nationalize the public transport system and expand it so that people more easily can get around by train, bus, tram, subway and similar. It is also important that taking the bicycle on a train is easy and preferably free of charge, which in some countries is already a fact but I believe that most trains don´t really have that possible. I remember once when I had to sit at the back in a small booth and hold the bicycle, and in addition to the ticket price to pay extra for bringing the bike in cash because they alleged that it was not possible to pay by other means, no one would even consider taking something extra for a baby carriage or a wheelchair that would actually take up more space than a bicycle. The expansion of the public transport should be financed by tax money and be close to free at least for all taxpayers in the country. Public transport could really be an alternative to taking the car which it barely is today. Then I think less people would choose to take the car or even get a car at all. That would mean less wear and tear on the roads and perhaps lesser repairs and over all a reduced costs. And heavy transports have to take place primarily on freight trains and cargo ships instead of being in trucks on the roads. I develop the idea a bit more in my post on trucks


A bit of a utopia of course but I hope that it is a cleaner world that could be realistic if a development can

begin to move in that direction, at least for our grandchildren.Cycling is the cheapest option after walking. The wear and tear on the roads would be reduced and we could have green routes (truck free) where only electric, ethanol and biofuel vehicles are allowed to drive, and close by a wide bike path that doesn’t get narrow and no motor vehicles are allowed to drive at all. Wide Green bike roads should go from the biggest cities in a country and then each municipality, state or province in between have a responsibility that their piece of the cycle path will be built, they should receive earmarked tax money to be used to bike paths completely free of motor vehicles, think it requires that there is an organization within each municipality who is an expert on cycling issues so that this is taken into account from a bicycles perspective. These Green bike road should be tied together with the smaller bike paths from neighboring municipalities and then slowly build up a bicycle infrastructure with a network of bike paths. This would also increase bike tourism, especially in Europe, I think there is a great interest to bicycle through countries, a new and cheaper form of backpacking. That would create a greater need for hostels and Bed and breakfast establishments, especially in rural areas and along the Green network. Some might think it sound unrealistic but I believe we must work towards such an objective in the long term.
There are so many benefits to riding a bike instead of taking the car, I want to mention a few. You get better physical fitness and get in better shape of riding a bike than to drive a car. If we bike to a greater extent than today, there may be a noticeable improvement in public health. If we become healthier, we can avoid small injuries better, the problems with obesity would decline, we would be healthier and less stressed which would give a most needed relief for both hospital care and psychiatric health. Lesser vehicles would limit the exhaust fumes, that makes a cleaner environment with clean air that is easier to breathe.
It was some of my reflections on cycling and things I think we can think of in terms of a long-term and more lasting change in the infrastructure. Cycling has always been something of a people movement, and we can ride bikes in different ways, it's just a very small part of us that are road bicyclists’ racers. It´s also cycling as a social meeting point, for example, events such as the Tweed run/Tweed rides, where you ride around in cities on old bikes dressed in tweed costumes, eating scones and drinking tea. This movement began in London 2009 and then spread from UK to other places and countries all over the world. England, Scotland, The United States, Canada, Greece, Germany, Mexico, Australia, Japan, Denmark, The Netherlands, Sweden and Finland are just a few of the countries that have Tweed runs.
Here are some links if you want to read more about Tweed runs;
http://en.wikipedia.org/wiki/Tweed_Run 
http://www.countrysports.se/sports-and-style/events/bike-in-tweed-stockholm
http://www.gentattitude.com/en/tweed-run-2013/


Another social people movement in bicycling, is the one that documentary film maker Frederik Gerrten started; he made the acclaimed film Bananas about how a multinational company are using pesticides within the banana industry. His new documentary film is about how vulnerable cyclists' is worldwide, how they must fight against politicians that refuse to build safe bike paths and even claims that cyclists who dies in the roads is entirely to blame themselves.
If you want to read more about this important fight for cyclists all over the world, about how the cycling climate looks in the world today. Take a look at this site; http://www.bikes-vs-cars.com/join

Did I forget to include something about the important aspects of bicycling? Then post a comment and let me know, so it can be added. Thank you for taking your time to read. 

Ride your bike safely!

#bike #cycling #bicycling #biking #bicycle #rideabike #housingestate # nobikesnoballgames #policy #residential #article #truck #trucks #car #cars #smallroads #roads #highspeed #accident #accidents #bikelanes #bikepaths #motorvehicle #18mph #safebikeroutes #Denmark #Netherlands #Holland #urbanplanning #walking #pedestrians #pedestriansperspective #citycentres #shops #shoppingcenter #carfree #vehiclefree #checkerboardtable #outdoorgyms #tabletennis #training #parks #cleanair #Café #restaurantindustry #oases #tailpipefree #trade #updatethetrade #displaycopy #goods #heavygoods #warehouse #carparking #bikeparking #exhaustemissions #cars #petrol #diesel #fossilfuels #congestiontax #environmentalperspective #environment #publictransport #buses #electric #ethanol #biofuel, #solarexpansion #Statefinanced #traintram #subway #taxmoney #fressbusservice “busservice #lessercosts #freighttrain #trucks #utopia #greenroads #bikeTourism #tourism #publichealth #obesity #psykcare #hostel #bedandbreakfast #backpacking #tweedrun #tweedrace #tokyo #japan #europe #greece #fredrikgerrten #documentery #documenteryfilm #poisonedbananas #bananas #bicykleclimate #bikesvscars

Cykla för livet

@PBR_81

Jag minns inte när jag lärde mig cykla men jag kommer ihåg hur. Min far sprang bakom mig på gräsmattan och höll i pakethållaren på den röda cykeln som hade tillhört min storasyster. Plötsligt hörde jag hans röst som lät avlägsen och tittade bakåt, han höll inte längre i pakethållaren, han fanns långt bakom mig. Jag blev arg på honom och skrek; ”Varför håller du inte i cykeln?!” I nästa stund insåg jag vad som hände och fortsatte överlyckligt; ”Jag cyklar!” och det har jag gjort sedan dess. De flesta har nog liknande upplevelser. Att få lära sig cykla ser vi ofta som en självklarhet. Men för ett tag sedan läste jag om en ett bostadsområde i England där en liten treårig flicka blev tillsagd av en polis att det var förbjudet att cykla i området som har en ”inga bollar, inga cyklar policy” för att de är rädda för att fastigheter och bilar ska bli skadade. Tråkigt med en sådan utveckling när det borde gå åt andra hållet. Tråkigt, då en liten flicka på en cykel ses som att potentiellt vålla större skada än en stor lastbil eller bil. Här finns hela artikeln om bostadsområdet om du vill läsa vidare om det; goo.gl/27MOTM

Jag har trampat bortåt 50 mil i år och jag har insett att man är utsatt. Jag är nog inte ensam om att ha blivit passerad av stora lastbilar på små landsvägar, då de inte bara kör om i hög hastighet utan tutar samtidigt. Man vinglar till och är närmare en olycka än man hade varit om de bara saktat in och helt struntat i signalhornet. De flesta cykelvägar som finns är ganska smala och ofta delade med gående, sen finns det vissa vägar som är märkta som cykelvägar, men är i själva verket smala 80-vägar för både motorfordon och cyklar. Det känns fel eftersom man som cyklist visserligen är ett slags fordon men samtidigt väldigt sårbar för kollisioner med motorfordon speciellt om de susar förbi med farter över 30 kilometer i timmen.

Frågan om säkra cykelvägar känns som en ständigt aktuell fråga. Det sägs att Danmark och Nederländerna ligger långt före oss när det gäller stadsplanering utifrån cyklister och gångares perspektiv. Samtidigt så pratas det ofta om att ha ”ett levande centrum” med blomstrande butiker i stadskärnorna. Men varför inte göra både ock? 

Vissa städer gör det redan, de bygger sina största köpcenter utanför stadskärnorna. En förutsättning är dock att det måste finns bra cykelvägar och möjligheter till tät och billig kollektivtrafik till dessa, så att det finns alternativ till att ta bilen. Nästa steg hoppas jag blir att göra stadskärnorna närmast helt motorfordonsfria med undantag från utryckningsfordon och under vissa tidsbestämda tider även transportfordon. Mera grönområden i stadskärnorna, parker och varför inte anamma ett kinesiskt koncept med bordtennisbord, schackbord och andra fysiska och själsliga aktiviteter. Utegym borde bli standard i parker och gröna centrum då man kan gå runt på olika stationer och använda sin kroppsvikt i träningen. Skonsam träning för barn och äldre och alla däremellan. Cykelvägar gör att man kan ta sig lätt och smidigt kors och tvärs genom centrum. Café och restaurangnäringen skulle öka då stadskärnorna blir gröna oaser med renare luft och långsammare tempo ditt folk kommer för att äta, umgås och träna såväl som att shoppa. Jag tror inte att handeln skulle bli lidande, men vi behöver utveckla och uppdatera handeln till 2000-talet. Det är inget som hindrar att det finns exempelvis elektronikaffärer i centrum som inte lagerhåller varor utan endast håller sig med visningsexemplar där de kan demonstrera hur varor fungerar. Varorna kan beställas och sedan hämtas ut från lagret i stadens utkant eller ännu hellre transporteras hem till kunderna. Vi bör i mycket mindre utsträckning köra bilar till affärer och fysiskt hämta ut stora tunga varor.

Föreställ dig en bilparkering som rymmer 1000 bilar. Tänk på hur mycket asfalt som krävs, hur den gång på gång spricker upp av alla tunga fordon och behöver lagas, hur stor yta en sådan parkering täcker upp, utan att det finns plats för något annat. Det finns inte ett träd så långt ögat kan nå. Hur känns det att andas in den tunga svavelosande förorenade luften?

Föreställ dig nu istället en cykelparkering med plats för 1000 cyklar. Tror du att denna parkering ens tar hälften så stor plats som bilparkeringen? Det kanske får plats några boulebanor några schackbord och pingisbord en liten park med träd och bänkar där man kan sitta och läsa. Kanske en liten damm med fåglar. Vilken skulle du föredra?

Ur en miljöaspekt så tycker jag inte att man överhuvudtaget ska fortsätta tillverka bilar som går på bensin eller diesel. Förgängliga bränslen kommer att ta slut och går vi runt i förorenade städer så försämras vår hälsa och natur. Tycker inte det är fel med trängselskatter men då ska det ske samtidigt som en rejäl utbyggnad och ett förstatligande av kollektivtrafiken. Tycker dessutom dessa skatter när väl kollektivtrafiken är ordentligt utbyggd ska vara så kännbart höga och resor med kollektivtrafik så billiga att folk väljer att åka kollektivt eftersom detta är betydligt billigare. Ska vi tillverka motordrivna fordon överhuvudtaget så ska de drivas på ett sätt som inte förorenar miljön, istället använda exempelvis el, etanol och biobränsle, i soligare länder kanske man också kan använda sig av solenergi i allt större utsträckning.

Mindre länder borde och jag tror de lättare kan förstatliga kollektivtrafiken och bygga ut den rejält så att man lättare kan ta sig fram med tåg, buss, spårvagn, tunnelbana och likande. Det är också viktigt att man lätt och

helst gratis ska kunna ta med sig cykeln på tåget, vilket i vissa länder är det en ren självklarhet men på de flesta svenska tåg inte alls finns möjlighet till. Jag minns en gång då jag fick sitta längst bak i en liten kupé och hålla i cykeln, och utöver biljettpriset betala femtio kronor i kontanter eftersom de påstod att det inte gick att betala på annat sätt, ingen skulle ju heller överväga att ta något extra för exempelvis en barnvagn eller en rullstol som skulle ta upp mera plats än en cykel. Utbyggnaden av kollektivtrafiken borde vara finansierad av skattepengar och vara närmast gratis åtminstone för alla skattebetalare i det aktuella landet, utlandsresenärer skulle kunna betala en symbolisk summa. Då kunde kollektivtrafiken verkligen bli ett alternativ till att ta bilen vilket det knappt är idag när det kostar så mycket att åka kollektivt. Då tror jag färre skulle välja att ta bilen eller ens skaffa bil överhuvudtaget. Det skulle innebära mindre förslitningar på vägarna och kanske mindre reparationer och alltså minskade kostnader. Jag pratar då om att transporter sker främst med godståg och fraktfartyg. Jag utvecklar den tanken lite mer i mitt inlägg om lastbilar

Lite av en utopi visst men jag hoppas i alla fall att det är en renare värld som skulle kunna vara realistisk om utvecklingen kan börja gå åt det hållet åtminstone för våra barnbarn. 

Att cykla är det billigaste alternativet efter att gå.  Förslitningarna på vägarna skulle minska och man kunde ha gröna vägar (lastbilsfri) där bara elfordon får köra och jämte dem breda cykelvägar som inte smalnar av där inga motorfordon alls får köra. I Sverige skulle man kunna bygga gröna cykelriksvägar, till att börja med Stockholm-Göteborg och där varje kommun däremellan har ett ansvar för att deras bit av cykelvägen blir byggd, då de får öronmärkta pengar som ska användas till cykelvägar helt fria från vägar med motorfordon. Tror det kräver att det finns en organisation inom varje kommun som är expert på cykelfrågor så att detta tas hänsyn för från cyklisters perspektiv. Denna gröna cykelriksväg borde knytas ihop med mindre cykelvägar från angränsande kommuner och då bygger man långsamt upp en cykelbansinfrastruktur med ett nätverk av cykelvägar. Sen kan man göra ännu en stor cykelriksväg Stockholm – Malmö och fortsätta bygga ihop med mindre cykelvägar och också Göteborg – Malmö då har man i alla fall bundit ihop Sveriges tre största städer i ett grönt nätverk. Detta skulle också göra att cykelturismen ökade, speciellt i Europa tror jag det finns ett stort intresse att kunna cykla igenom länder, en ny och billigare form av backpacking. Vilket skulle skapa ett större behov av vandrarhem och Bed and breakfast inrättningar speciellt på landsbygden och längs dessa gröna nätverk. Vissa tycker säkert att det låter orealistiskt men jag tycker i alla fall att vi långsiktigt borde jobba mot ett sådant mål.

Det finns så många fördelar med att cykla istället för att ta bilen, tänkte räkna upp några här. Man får bättre kondition och fysik av att cykla än att köra bil. Cyklar vi i större utsträckning än idag så kan det innebära en märkbar förbättring av folkhälsan. Blir vi friskare skulle vi slippa fler småkrämpor, problemen med fetma skulle minska vi skulle vara mindre stressade och må bättre vilket skulle kunna ge behövande lättnader för både vård och psykvård. Sen får vi inte heller glömma de rena miljöaspekterna, mindre fordon som släpper ut avgaser, en renare miljö, renare luft som går lättare att andas. 

Det var några av mina reflektioner när det gäller cykling och saker jag tror att man kan tänka på när det gäller en långsiktig och mera varaktig förändring av infrastrukturen. Cykling har alltid varit något av en folkförelse och man kan cykla på olika sätt det är ju bara en mycket liten del av oss som är tävlingscyklister. Finns även cyklande som social träffpunkt, tillexempel evenemang som Tweed run eller Tweed rides där man cyklar runt i städer på gamla cyklar gärna iklädda tweedkostymer, äter scones och dricker te. Det är en rörelse som startade i London 2009 och sen spred sig till andra platser och länder i Sverige finns det i Stockholm, Göteborg och Malmö. Här följer lite länkar om ni vill läsa vidare;

http://en.wikipedia.org/wiki/Tweed_Run   

http://www.malmo.se/Medborgare/Idrott--fritid/Nyheter/9-10-2013-Malmo-Tweed-Ride.html

http://www.cykelsmart.se/2012/09/28/tweed-riders-do-it-in-style/

http://www.countrysports.se/sports-and-style/events/bike-in-tweed-stockholm

En annan folkrörelse i cyklingens tecken är den som dokumentärfilmaren Fredrik Gerrten startat. Det var han som gjorde den uppmärksammade filmen Bananas, som handlade om ett multinationellt företag och deras användande av bekämpningsmedel inom bananindustrin. Hans nya dokumentärfilm som nu spelas in handlar om cyklisters utsatta situation världen över, hur de får kämpa mot politiker som vägrar att bygga säkra cykelvägar och till och med påstår att cyklister som dör i trafiken helt får skylla sig själva.

Läs mer om den viktiga kampen för cyklister världen över och Fredrik Gerrtens kamp om att upplysa människor om hur cykelklimatet ser ut i världen idag.  

 http://www.bikes-vs-cars.com/join

Tycker du jag glömt att ta med något om cyklandets viktiga aspekter skriv en kommentar så kan det läggas till. Tack för att du tog dig tid att läsa.

Cykla lugnt!

#cykla #cykling #cykel #cyklist #cyklister #cykelbanor #cykelvägar #förbjudetattcykla #cykelförbud #lastbilar #småvägar #omkörning #bostadsområde #artikel #olycka #olyckor #motorfordon #30km #säkracykelvägar #Danmark #Nederländerna #Holland #Sverige #stadsplanering #gångare #gångaresperspektiv #ingabollaringacycklar #policy #centrum #levandecentrum #stadskärnor #stadskärna #butiker #affärer #köpcenter #fordonsfria #fordonsfritt #bordtennis #schackbord #utegym #träning #parker #görnacentrum #café #resturangnäringen #oaser #grönaoaser #renluft #avgasfritt #handel #uppdaterahandeln #visningsexemplar #varor #tungavaror #lager #fysisktlager #bilparkering #cykelparkering #avgaser #utsläpp #bilar #bensin #diesel #fossilabränslen #trängselskatt Miljöperspektiv #kollektivtrafik #bussar #el #etanol #biobränsle #solenergi #utbyggnad #finansieras #förstatliga #tåg #spårvagn #tunnelbana #skattepengar #gratisbusstrafik #busstrafik #minskadekostnader #förslitningarpåvägar #förslitningar #godståg #fraktflyg #lastbilar #utopi #grönavägar #vägar #cykelturism #turism #folkhälsan #fetma #vård #psykvård #vandrarhem #bedandbreakfast #backpacking #tweedrun #tweedrace #stockholm #göteborg #malmö #FredrikGerrten #dokumäntärfilm #dokumäntär #bananas #besprutade #bananer #cykelklimat #bikesvscars

Goodbye Dexter

@PBR_81

DEXTER

It´s time to say goodbye to my old TV-friend. His name is Dexter Morgan and he kills people but just those how really deserve it, he kills brutal murderers.  I have known him for about eight years and even if I´m going to miss him it feels kind of good. We both need to move on with our lives.

When I first started to get to know Dexter he told me he wasn’t a human, he was just imitating human behavior so people wouldn’t suspect him and see the monster behind the mask. I could really relate to that. I never felt I fitted in anywhere with anyone and when I tried faking human behavior I just felt false and never really got close to anyone. Dexter was free in his night job killing all those bad guys and I was free in my writing literary saying all those things and killing of all those people that just seemed to work against me all the time.

                                   

I remember when Dexter tried to get close to Rita that he was with just because he needed a facade to show for the world, something that made him look normal. I had a similar girlfriend once and like Rita she had trouble to get close to anyone, because she was wounded by earlier relationships. When I told her that I loved her she became happy, overexcited. But very soon my words turned into a broken record that just repeated the same lines over and over again. That made her mad because she didn´t believed I meant them, that I just said it because that´s what she wanted to hear. I think my friend Dexter felt the same way, I mean how can you say it like you mean it, when you don´t? Because you just stand the relationship, you think it´s just the way it has to be, it´s as good as it gets. Because in the end of the day you’re not a real person, just a monster whith a smile glued to your face and the person you really are, is a creature that anyone could never love, not really.          

I remember a birthday years ago when I was sitting on a cheap pizza place drinking a light beer, when my borderline girlfriend at the time cut her wrists and drove to her ex boyfriend. She was gone for hours without answering her phone. I wasn’t angry or upset when she finally got home, I felt like Dexter out on his lawn after Trinity had killed Rita and Dexter finds her bathing in her own blood in the bathtub. That it somehow was his fault even if he just had done what he thought was best, even if it wasn’t him holding the knife.

I´ve had Miguelfriends too. That kind that believe that they know and understand you, then they suddenly take advantage of you because it´s all right they know what’s okay because they know you even if they actually don´t. I´ve got rid of them too not as brutal as Dexter of course but still I´ve broken all bands with them. If you let them they will tear you apart and they think they do it because it´s best for you. Not to mention positivism persons like Jordan Chase, Mr. Take it take it now! I´ve meet people like that, and they send out a crazy vibe. They don´t feel real, they just hide their true self under a perfect façade that everything is possible and often I believe that they are totally crazy in a level. It´s something really wrong with the way they look at themselves and when Dexter hunt and finally puts a dead stop to him, it felt extra good, because he had that kind of personality that I just can´t stand. 

I was glad when Dexter met Lumen it was the first time he met a women that really understood him. They planned and hunted together, even got matching tools and outfits, it was quite lovely. Even then they weren’t going out camping but killing together. Dexter helped her to channel the rage and anger and she got her vengeance. After that she was trough the dark passenger had left her, the urge was gone. She understood him but she know his dark passenger wasn’t about to leave him yet, but she had to move on. He was left sitting there at the stove and carried his passenger further. Those things really hurt. Lumen means light in Latin, and that´s what those kind of “Lumen persons” are important to light up your way for a while down the path but stay to long and it will get infected and destructive. I had a Lumen in my life for a while, but you have to part ways, I did when my world rumbled. When my light went away I spent some time in the darkness, I had to put myself in a psyche ward a while to even survive.       

                                                                                   

Sometimes I envy Dexters close relationship too his dead father Harry Morgan. My father is also dead and has been so for a long time, I hardly remember him, he is barely a distant ghost in my life, while Harry is constantly there and speaks with Dexter on a daily basic. He gave Dexter The codes of Harry that frames his urge, they becomes the high moral that Dexter in the end actually have. In a way I have a moral a bit like Dexters even if mine is not quite as brutal and maybe I got mine from my father to. Mine is shown by me being annoyed and angry at things that I know is wrong and at people that can do better but they just refuse and won’t change their mind even if logic says different. Sometimes I write long, well written letters to complain to them or their bosses or to politicians that can or at least should do an actual change. And I do this even if the results of my offers are slim and I know it´s not  often helping me much myself but in a way I have to do it, I got the urge to and till I have I´m walking around really upset and can´t concentrate on anything else. Sometimes it actually makes a difference for others then me, I´m fighting against the little wrongs in the world and even if I can´t help myself doing it. In a way it´s a bit similar till what Dexter does, minus the murders. 

   

Like Dexter I have a sister but she is really Debras complete opposite. Dexter said early on that if he could ever love someone it would be Debra and she is really loveable. She helps him out in every way that I doubt anyone else would or could. She shoots Maria in the container, she really does everything for him. If it was me in Dexters shoes and it was my sister that was holding the gun, then it would have been quite different. She should have shoot me instead, she had emptied the slot in me. Even if she is not a police officer, more like a blood analysis she holds laws and rules very close to her heart, if you don´t obey them you are guilty and if she was faced with the choice in upholding the law or saving the life of her brother she would choose the law every day in the week. She is the most unempathic person I´ve ever meet, while Debra is very empathic especially with Dexter.

Finally Dexter found his Hannah and so did I. A Hannah is someone that really understands you or at least never stops trying to and most important of all can accept it and can live with it, even if she´s not like you herself.  Hannah made Dexter realize that the dark passenger inside him, might not even exist, that it might just be a feeling a kind of need that actually could be suppressed. It´s a bit like that for me to sometimes, when I feel that I really need to write to get stuff of my chest, but I don´t really have to write most of all, because sometimes it more important things I have to do. I don´t stand and fall with my writing that I felt I did before, I can do it later. It´s not easy to realize that but when you do, you can relax in a completely different way.      

I was most proud Dexter when he gave his stepdaughter Astor's friend's stepfather a warning because he abused his stepdaughter. It was perhaps the most human thing he ever done. If I can ever do anything similar to that myself I would be proud for a lifetime.

My friend Dexter and I have walked a similar path, on a personal level anyway, so it´s hard to leave but it feels like it's about time. We had our facades that we no longer need to keep up with the same frenzy. We have fought against those idiots who believe they are above all what morality is and it has crashed so with our morale because we felt obliged to fight back. We both had our dark passenger and we finally realized that it might not even have existed, that it only was an escape from ourselves, the fear to really grab life. We have absent dead  fathers who appeared to us and we looked up to them but when time went by we learned that they weren’t heroes, only people with both good and bad sides, just like us.. We've talked to psychologists who have helped us on to the next level. Both have had children and met our "Hannah”.

I think Argentina will be a good place for you to start over Dexter. I have moved around several times before and sometimes you need to move to find your home and now when you are safe in yourself by living with someone how truly knows you I think you will have a home wherever it might be. I think there is much we can leave behind us now my friend. So I say goodbye my friend, I´m happy that I got to know you. Best wishes on your further journey.

#Dexter #dextermorgan #tv #tvserie #human #monster #mask # facade #murderer #rita #relationships #TrinityKiller #knife #JordanChase #takeittakeitnow #Lumen #darkpassenger #harrymorgan #father #moral #debramorgan #debra  #HannahMcKay #hannah #need #urge #astor #Argentina #goodbye

Farväl Dexter

@PBR_81

Det är dags att ta farväl av min gamla TV-vän. Hans namn är Dexter Morgan och han dödar människor men bara dem som verkligen förtjänar det, han dödar bestialiska mördare.

Jag har känt honom i snart åtta år och jag kommer att sakna honom, men samtidigt känns det ganska bra. För jag tror att vi behöver gå vidare.

När jag först började lära känna Dexter så berättade han för mig att han inte var en människa, han bara spelade mänsklig för att folk inte skulle misstänka honom och se det monster som dolde sig där bakom masken. Jag kunde verkligen relatera till den känslan. Jag passade aldrig in någonstans med någon och när jag försökte fejka mänskligt beteende kände jag mig bara falsk, som om jag undertryckte vem jag verkligen var och jag kom aldrig riktigt nära någon. Dexter var fri i sitt nattjobb där han kunde döda alla mördare och jag var fri i mitt skrivande där jag litterärt kunde säga alla de där sakerna, som jag borde ha sagt och döda alla de där personerna som bara verkade motarbeta mig hela tiden.

Jag kommer ihåg när Dexter skulle närma sig Rita, som han bara var tillsammans med för att han behövde en fasad inför omvärlden, något som han kunde visa upp för att verka normal. Jag hade en liknande flickvän en gång och likt Rita så hade hon väldigt svårt för närhet, eftersom hon var så skadad från tidigare förhållanden. När jag sa att jag älskade henne blev hon glad men efter ett tag blev mina ord som en trasig skiva, som bara upprepar samma ord gång på gång, då blev hon arg eftersom hon inte tyckte att jag menade det utan bara sa det. Jag tror att min vän Dexter kände likadant, för hur kan man säga det som att man menar det, när man egentligen inte gör det. Man står bara ut i relationen eftersom man tror att det helt enkelt ska vara så, att detta är as good as it gets. För när skymningen väl faller så vet man att man inte är en riktig människa, bara ett monster med ett ditmålat leende och den du verkligen är, är ingen som någon verkligen kan älska.

Jag minns när jag på en födelsedag för många år sedan, satt på en sunkig pizzeria och tog en lättöl, medan min dåvarande borderline flickvän snittade sina handleder och åkte iväg till sitt ex. Hon var borta i timmar utan att svara när jag ringde. När hon väl kom hem var jag varken arg eller ledsen, jag kände mig som Dexter ute på gräsmattan efter att han har hittat Rita badande i sitt eget blod i badkaret. Att det var hans fel fast han bara gjorde vad han trodde var bäst. Trots att det inte var han utan Trinity som faktiskt hade hållit i kniven.

Jag har haft Miguelvänner. Sådana som tror att de känner mig och förstår mig. Sen tar de sig plötsligt konstiga friheter eftersom de tror att allt är okej bara för att de förstår dig fast de egentligen inte gör det. Jag har också gjort mig av med dem inte lika brutalt som Dexter såklart men jag har brutit helt med dem. Om du låter dem så sliter de dig sönder och samman och de gör det i största välmening eftersom de är övertygade att de gör det för ditt bästa. Steget därifrån är inte så långt till Jordan Chase (Mr. Take it, take it now!) jag har också träffat på sådana överpositivistiska personer. Man känner att de inte är äkta utan de gömmer sitt verkliga jag under en mask av att allt är möjligt och allt är perfekt, och ofta tror jag att de på något plan är fullständigt galna. Det är något som är väldigt fel i deras självbild och när Dexter jagar honom och sätter stopp för honom för gott så kändes det extra bra eftersom han hade just en sådan personlighet som jag har väldigt svårt för.

Jag blev väldigt glad när Dexter träffade Lumen, det var första gången han träffade en kvinna som verkligen förstod honom. De planerade och jagade tillsammans, skaffade till och med matchande verktyg och outfit, det var vackert. Även om de nu inte skulle ut och campa utan faktiskt mörda tillsammans. Dexter hjälpte henne att kanalisera hennes ilska och frustration så att hon fick sin hämnd. Efter det var hennes mörka passagerare borta, det fanns inte längre någon drivkraft till att fortsätta mörda. Hon förstod honom men såg samtidigt att han var långt ifrån att släppa av sin mörka passagerare utan skulle fortsätta i samma riktning som tidigare, men hon ville en annan väg. Han blev sittande kvar där vid spisen bärande på sitt mörker. Sådant gör väldigt ont. Lumen är latin för ljus och det är vad dessa ”Lumen människorna” är för något, de är viktiga för att lysa upp en bit av den väg du vandrar, men stannar man för länge så kommer allt att bli infekterat och man blir destruktiva för varandra. Jag hade en Lumen i mitt liv ett tag, men tillslut måste man skiljas åt, när jag gjorde det så höll min världsbild på att förändras och jag tillbringade en tid i mörkret. Jag fick lägga in mig på psyket ett tag för att överleva.

   

Jag avundas ibland Dexters nära relation till sin döda far Harry Morgan. Min far är också död sedan länge men honom minns jag knappt, han är inte ens ett suddigt spöke i mitt liv. Medan Harry ständigt finns där och talar med Dexter närmast dagligen. Han gav honom de regler som sätter ramarna för hans kall, den höga moral som Dexter ändå har. På något sätt har jag väl ändå en liknande hög moral och kanske blev jag också inpräntad denna av min far. Min tar sig i uttryck att jag blir väldigt irriterad och arg på saker som jag vet är fel och människor som kan göra så mycket bättre men bara vägrar och inte ändrar sin felaktiga uppfattning hur många logiska argument man än öser över dem. Jag skriver ibland långa välformulerade klagobrev till dem, deras chefer och till politiker som kan eller åtminstone borde göra en verklig förändring. Jag gör detta trots att det sällan hjälper mig själv i mitt lilla trångmål men på något sätt så måste jag göra det, jag har ett pressande tvång inom mig och innan jag gjort det så går jag upprört omkring och kan inte koncentrera mig på något annat innan jag fått det ur systemet. Ibland gör det faktiskt skillnad för någon annan än mig, jag kämpar mot de små orättvisorna i världen och även om jag inte kan hjälpa det då det närmast är en tvångshandling. Det känns lite likt vad Dexter gör, om man räknar bort mördandet då förstås.

Likt Dexter har jag en syster men hon är verkligen Debras fullständiga motsats. Dexter säger redan från början att om han kunde älska någon så skulle han älska Debra och hon är verkligen älskvärd. Hon hjälper honom ur knipor som ingen annan kan eller skulle ha gjort. Sen skjuter hon Maria där i containern, hon gör verkligen allt för honom. Hade jag varit i Dexters skor och det varit min syster som hållit i pistolen då hade det blivit lite annorlunda. Hon hade skjutit mig istället, skott på skott tills magasinet var helt tomt. Även om hon inte är polis snarare blodanalytiker så står lagar och regler henne väldigt varmt om hjärtat, lyder man inte dem så är man skyldig och skulle hon stå inför valet att upprätthålla lagen eller rädda sin brors liv så tror jag nog att hon skulle välja lagen alla gånger. Hon är den mest oempatiska människan jag någonsin träffat medan Debra är väldigt empatisk speciellt när det gäller Dexter.

Tillslut hittade Dexter sin Hannah och det gjorde jag också. En Hannah är någon som verkligen förstår vem man är och kan acceptera det och leva med det, även om hon inte är riktigt likadan själv. Hannah fick Dexter att förstå att den mörka passageraren kanske inte fanns utan bara var en känsla ett slags behov som faktiskt går att undertrycka. Lite så är det med mig ibland känner jag att jag verkligen behöver skriva för att få ur mig allt det där som jag känner att jag behöver få ur mig, men egentligen måste jag inte, för det finns ibland viktigare saker jag står och faller inte med mitt skrivande det går faktiskt att skjuta på. Den insikten är inte lätt men när den väl kommit så kan man slappna av på ett helt annat sätt.

Jag var mest stolt över när Dexter gav sin styvdotter Astors kompis styvfar en varning för att han misshandlade sin styvdotter. Det var det kanske det mänskligaste han någonsin gjort. Om man någonsin kan göra något liknande själv så kan man vara stolt för resten av livet.

Jag och min vän Dexter har vandrat en likande väg i alla fall på det mänskliga planet och därför är det svårt att sluta följa honom men det känns också som att det är dags. Vi har haft våra fasader som vi inte längre behöver hålla upp med samma frenesi. Vi har kämpat mot idioter som tror sig stå över allt vad moral heter och det har krockat så med vår moral att vi har känt oss tvungna att sätta hårt emot. Vi har haft våra båda haft våra mörka passagerare som vi tillslut insett att vi kanske inte ens hade utan att det bara var flykten från oss själva, rädslan att verkligen ta tag i livet. Vi har fäder som spökat för oss, som vi till en början sett upp till men ju mer tiden gått märkt att de inte var några hjältar, utan bara människor med både bra och dåliga sidor precis som vi. Vi har pratat med psykologer som har hjälpt oss vidare till nästa nivå. Har båda fått barn och träffat vår ”Hannah”.

Jag tror Argentina blir ett bra ställe för dig att börja om Dexter jag har själv brutit upp flera gånger men ibland måste man flytta runt en massa för att hitta hem. Vilket jag tror du kommer att göra nu när du har någon vid din sida som verkligen känner dig som du inte behöver bygga upp en fasad gentemot. Jag tror det är mycket vi kan lämna bakom oss nu. Så jag säger farväl Dexter min vän, jag är glad över att jag fick lära känna dig. Lycka till på din fortsatta resa.


#Dexter #Hannah #vän #farväl #hittahem #mänsklig #högmoral #Debra #harrymorgan #lumen #rita #harrison #tvvän

TV series

@PBR_81

It feels a bit like movies are on the decline and television shows is in the ascendant. Movies are usually more limited than TV shows, although they are similar to series in have a beginning, a middle and an end, but the time span in between are very different. A film may be about 120 minutes long and then it´s over, if there are sequels, the story becomes a bit longer. TV shows can go on for several years, where various scriptwriters and directors can move the story forward, new characters can come and go.

It also feels that the status to take part in a TV series has improved. In the past, it felt like it was the B-cast that made the series, the quality was quite poor sometimes. Now the boundaries are getting thin, maybe they even disappeared completely. It´s hard to say when this transition began, but after series such as The Sopranos and Six Feet Under, it feels like you look at TV-series in a completely different way.

Iconic roles as James Galdolfini´s; Tony Soprano, Michael C. Hall´s; Dexter and Jim Parsons; Sheldon Cooper become almost a hallmark, and they have become more well-known than many actors who only makes feature films. This is not actors who stars in TV series just because they did not receive any roles in the movies, they are really good actors. They win a lot of awards and have equal stardom, or even greater than the classic Hollywood stars.

Some years ago I believe that most actors would rather star in feature films then somewhat cheap TV productions. Nowadays, it can almost be a bigger boost to go the other way. Like Kiefer Sutherland; 24 and Charlie Sheen; Two and a half men, they certainly got many more devoted fans by featuring in their long running television series.

The image quality, the screenplay and character development has come a long way from charming but repetitive series such as MacGyver, Seinfeld and Sex and the city, where stereotypical characters barely have any significant character development. Looking at old series today it is also hard not to be bothered by the music in the background, which today usually come in much softer.

I usually say that Seinfeld gave us The Big Bang Theory, there are many similarities between the two series, although in some ways they are very different. The Sitcom has despite its rigid framework evolved a lot. Sex and the city gave us the Desperate Housewifes, where the friendship between four women develops into something more than just comedy and the simple stories of standard soap operas, it has another level of mystery.

Then there is the series that became and remained iconic pieces as David Lynch; Twin Peaks and Lars von Trier 's; The Kingdom. The directors created their own worlds that don´t follow our real world but shows a completely different reality.

I wonder how the actors from the Harry Potter films, that for years played the same characters in many movies, would do in TV series. Their characters development is spanning over many years similar to the characters in TV shows. I read somewhere, (and even if it may just be a rumor, the idea is interesting), Emma Watson, who plays Hermione Granger in the previously mentioned films, might play in a kind of Beauty and the beast Katie Chandlerrole as Linda Hamilton did in the eighties. This would be directed by Guillermo del Toro, who previously made Pan's Labyrinth, so I guess it would be a darker version, I heard it would be named Beast. If this would even be a TV serie, and not just a movie, I don´t know. The story could in the hands of Guillermo del Toro have the potential of being as timeless as Twin Peaks. But since there already are a new Beauty and Beastversion that unfortunately, I have to say, is another in a row of those doses teen TV series that overflows TV today, but they have a market obviously.

I wonder how other TV serie actors will continue their careers. It is easy to become a typecast after some roles. Like Marcia Cross, who played the pedantic housewife Bree Van De Kamp in Desperate Housewife’s, or Eva Longoria from the same series who played the former model Gabrielle Solis. Can they tackle new roles? Or are they stuck in their iconic roles for the rest of their careers? It's the same thing with Jennifer Carpenter and her role as Debra Morgan in Dexter, who talk like a Die Hard movie, cursing in almost every sentence, not just once, double, triple and quadruple curses, and it still sounds completely natural. I am less worried about Michael C. Hall, who plays Dexter, he has already made a big role in a TV series before Dexter as David Fisher in Six feet under. I actually saw him in Dexter first, and found it difficult to see him as someone other than Dexter at first, but his convincing performance made me see him as a David too. It's nice to see that some ´Dexter characteristics´ in his acting was showing there already and it was of course his brilliant acting in Six feet, who gave him his own series Dexter.

What I feel is that television shows have more texture than movies these days, of course, with some exceptions. The strength is that you can really get to know the characters in depth, the weakness is of course that a series concept after a few seasons can get pretty drayed out. 

Or what do you think?

#TV #TVshows #tvserier #tvseries #tvserie #DesperateHousewives #marciacross #BreeVanDeKamp # EvaLongoria #GabrielleSolis #sopranos #JamesGaldolfini #harrypotter #EmmaWatson #GuillermodelToro #bigbangtheory #jimpersons #sheldoncooper #sixfeetunder #Dexter #MichaelCHall #JenniferCarpenter #Debramorgan #twinpeaks #riget 

TV-serier

@PBR_81

TV-serier

Det känns som att filmformatet är på nedgång och TV-serieformatet på frammarsch. Filmer är oftast mer begränsade än serier, även om de likt serier har en början en mitt och ett slut, så är tidsrymden däremellan väldigt olika. En film är kanske 120 minuter lång men sen är den slut, görs uppföljare så blir historien något längre. TV-serier däremot kan hålla på i flera år, olika manusförfattare och regissörer kan driva historien framåt, nya karaktärer kan komma och gå.

Det känns också som statusen att medverka i en TV-serie har höjts. Förr kändes det mest som om B-skådisar gjorde serier, kvaliteten var mycket sämre, men nu har gränserna suddats ut, ja kanske helt försvunnit. När denna övergång började är väl svårt att säga, men efter serier som The Sopranos och Six Feet Under så känns det som att man ser TV-serier på ett helt annat sätt. Ikoniska roller som James Galdolfinis; Tony Soprano, Michael C. Halls; Dexter och Jim Parsons; Sheldon Cooper blir närmast ett signum och de blir mer välkända än många skådespelare som bara gör spelfilm. Det är skådespelare som inte bara är med i TV-serier för att de inte fick några roller i filmer, utan verkligen är riktigt bra skådespelare, de vinner mängder med priser och har samma stjärnstatus för att inte säga större än klassiska hollywoodstjärnor.

Förr ville nog de flesta skådespelare gå från billiga TV-seriesproduktioner till spelfilmer. Nuförtiden kan det nästan vara ett större lyft att gå åt andra hållet. Som Kiefer Sutherland; 24 och Charlie Sheen; Two and a half men, vilket säkert gav dem många fler hängivna fans än om de bara gjorde spelfilm.

Sen har ju bildkvalitet, manus och karaktärsutveckling kommit en lång väg från de charmiga, men dock enformiga serierna som MacGyver, Seinfeld och Sex and the city, där stereotypa karaktärer knappt har någon märkbar karaktärsutveckling och närmast allt som händer dem har runnit av dem till nästa avsnitt. Ser man på en gammal serie idag så är det också svårt att inte störa sig på musiken i bakgrunden som idag brukar komma in mycket mjukare.

Jag brukar säga att Seinfeld gav oss The Big Bang Theory, det finns många likheter mellan de två serierna även om de på vissa sätt är väldigt olika. Sitcom har trots sin stela ram utvecklats en hel del. Sex and the city gav oss Desperate Housewifes, där vänskapen mellan några kvinnor fördjupades och blandades med lite mystik som gav det mer tuggmotstånd.

Sen finns det serier som blev och förblir ikoniska som David Lynchs; Twin Peaks och Lars von Triers; Riket. Regissörerna skapade egna världar som inte följer vår verkliga värld utan visar en helt annan verklighet.

Det får mig att undra hur gänget från Harry Potter böckerna som under flera år spelade samma karaktärer i många filmer skulle fungera i TV-serier. Även de går ju igenom en karaktärsutveckling som sträcker sig över många år. Jag läste någonstans, (och även om det kanske bara är ett rykte är tanken intressant), att Emma Watson, som spelade Hermione Granger i Harry Potterfilmerna, kanske skulle spela i en slags Beauty and the beast serie som Chatrine Chandler, rollen som Linda Hamilton gjorde på åttiotalet. Fast detta skulle vara regisserat av Guillermo del Toro som tidigare gjort Pan´s Labyrinth, så jag antar att det skulle bli en mörkare version. Om detta projekt som jag läste skulle heta Beast ens skulle bli en TV-serie och inte bara en film vet jag inte. Storyn skulle i händerna på Guillermo del Toro kunna ha potential att bli TV världens nästa Twin Peaks. Men eftersom det redan finns en ny Beauty and Beastversion så känns det kanske inte så troligt längre. Denna är tyvärr en i raden av dussins tonårs TV-serierna som det svämmar över av idag, men de har ju sin marknad.

Sen undrar man ju lite hur andra TV-serieskådespelare ska ta sig vidare. Det är lätt att bli typecastad efter vissa roller. Som tillexempel Marcia Cross som spelade den extremt pedantiska hemmafrun Bree Van De Kamp i Despearate Housewifes, eller Eva Longoria från samma serie som spelade den självgoda före detta modellen Gabrielle Solis. Kan de tackla nya roller eller är de fast i sina ikoniska roller. Det är samma sak med Jennifer Carpenter efter sin roll som Debra Morgan i Dexter, som pratar som en Die Hard film, med svordomar i närmast varje mening och inte nog med det, dubbel, trippel och fyrdubbla svärdomar fast det ändå låter helt naturligt för henne.

Michael C. Hall som spelade Dexter själv är jag mindre orolig för. Han har redan gjort en storroll i en TV-serie innan Dexter som David Fisher i serien Six feet under. Jag såg honom faktiskt i Dexter först och hade svårt för att se honom som någon annan än Dexter till en början, men hans övertygande rollprestation fick mig att se honom även som David. Det är roligt att se att vissa Dexterdrag finns hos honom redan där innan ens Dexterserien var påtänkt och det var troligen hans strålande skådespeleri i Six feet under som sedan gav honom titelrollen i Dexter.

Vad jag känner är att TV-serier har mer konsistens än filmer nuförtiden, givetvis med vissa undantag. Styrkan är att man verkligen kan lära känna karaktärerna på djupet och svagheten är naturligtvis att en series koncept efter några säsonger kan bli ganska urvattnat.

Eller vad tycker ni?

#TV #tvserier #tvserie #DesperateHousewives #marciacross #BreeVanDeKamp # EvaLongoria #GabrielleSolis #sopranos #JamesGaldolfini #harrypotter #EmmaWatson #GuillermodelToro #bigbangtheory #jimpersons #sheldoncooper #sixfeetunder #Dexter #MichaelCHall #JenniferCarpenter #Debramorgan #twinpeaks #riget #konsistens